Love Hangover Diana Ross Good Times Chic Nasty Boy (DJ Vlad Rapper’s De Biggie We Got The Funk Positive Force I Need Your Lovin’ Teena Marie Til’ the Morning Mary J. Blige Hold It Don’t Drop It Jennifer Lopez Feedback (Radio) – Janet Go Girl (feat. Trina & Young Boss) Pitbull Toy Soldier Britney Spears The Way I Are (Manny Faces Remix) Timbaland She Wants to Move NE*RD Kiss You Back [Smack on the Cheek Mix] Digital Underground American Gangster (Bonus 2) Jay-Z & Von Pea Ragtime Interlude/I’m Really Hot Missy Elliott Superstarr, Pt. 0 K-OS Drop (ft. Fat Man Scoop) Timbaland Cold Blooded Rick James Nasty Girl Vanity Six Portrait of Love (Ft. Yung Joc & Gorilla Zoe) Cheri Dennis Just Fine Mary J. Blige Lettin’ Go Janelle Monae Don’t Stop ‘til You Get Enough Michael Jackson XR2 M.I.A. Sensual Seduction Snoop Dogg Its Your Birthday Luke That’s Right Ciara featuring Lil Jon Breakin’ Dishes Rihanna Less

Of Montreal Heimdalsgate Like A Promethean Curse Av alla låtar på Of Montreals underbara Hissing Fauna, Are You The Destroyer?, och av alla låtar i år, är den här allra allra mest lyssningsvärd. Alla vridningar och vändningar, det ödesmättade introt och den beroendeframkallande refrängslingan, texten och titeln. Allt är perfekt. (Madelene Holm) Client Lights Go Out Trots Muteboxar, El Hijo-album och Tony Allen-dubblar så är det upp till Client om en låt måste plockas ut från året. Lights Go Out sitter på ett snorenkelt men effektivt intro och årets mest poseframkallande basgång. Under de 3:42 som den pågår höjdes visst volymen plötsligt till 11. Årets bästa festaccessoar tillsammans med Legendario. (Martina Nordman) Jonas Steur med Jennifer Rene Fall to Pieces En av 2006 års allra bästa låtar bars fram av Jennifer Renes ensamekande röst när hon, tillsammans med Jose Amnesia, gav oss den hypnotiskt vackra och sorgsna neonpulserande bilfärden Louder – rakt igenom ett nattsvart känslolandskap. Att Jennifer Renes röst var som född för just den här typen av blå poptrance verkar vara något som Jonas Steur insåg rätt snabbt. Tillsammans skapade de Fall to Pieces. Med Jonas vid maskinerna och Jennifer Rene vid micken rusar Fall to Pieces fram längs med samma trancelandsväg som Louder - med det ensammaste av pianon i den lilla burkiga bilradion. (Ola Andersson) Kleerup och Robyn With Every Heartbeat Receptet är ganska enkelt. Beat. Röst. Persona. Resultatet blev en låt som var omöjlig att få ur huvudet och som fastställde två saker. 1) En genuint grym låt kan hamna etta på Englandslistan. 2) Det finns nu inga tvivel om att Robyn är en nationalklenod. (Marie Lindström) M.I.A. med Bun B och Rich Boy Paper Planes (Remix) Att det skulle vara så enkelt att uppröra både David Letterman och Denise “DeDe” Lopez 2007 hade väl ingen trott? M.I.A. gjorde på en och samma gång årets mest fästande och omöjliga låt. Att sjunga refrängen är hopplöst. Att ogilla den här glädjebomben var lika omöjligt. (Patrik Hamberg) Aesop Rock Citronella När man trodde att Aesop inte kunde förvåna och att han skulle fastna i sina egna tidigare så tråkiga beats så stilar Ian Bavitz inte bara upp årets skiva utan även årets låt. Egenproducerat, hårt, mörkt, futuristiskt och dessutom fyllt av svidande kritik i kryptisk form. Fragmentariskt och genialiskt och kanske inte så flummigt och pseudointellektuellt som man först kan tro, eller? (Pontus Gustavsson) Cutters of the pie, throw your summers in the sky Collar-pop Jolly Roger die, motherfucker, die! The Good, The Bad & The Queen 80’s Life Trött och perfekt i Albarnsk symbios. 80’s Life är bästa spåret från albumet som gick ut så försiktigt, som försvann i bruset. Ett album, som likt The Great Escape kommer ligga och puttra under ytan i skivsamlingen, fenomenet som under 2007 drog sin sista suck, och göra sig påmint då och då. (Maria Gustafsson) Studio Out There Den har hängt med från årets början och jag blir fortfarande lika lycklig varje gång den spelas därför känns valet både enkelt och självklart i år. I evighetslånga Out There bygger Studio först upp den första halvan till snygg taktfast Curepop innan de med klingande baktaktsgitarrer, pärlande analoga retrosynthar, en enkel basgång och acidslinga låter de avslutande nio minuterna långsamt glida över i ett briljant solnedgångssoundtrack där en bister snut i pastellkostym kör genom ett neonskimrande fuktigt Miami. (David Drazdil) Säkert! Sanningsdan Falling Down-revanschlystnad i symbios med manodepressiv svensk pop. Unikt och fantastiskt uppfriskande. (Agnes Arpi) Mikael Herrström Dirtmachine Av någon anledning älskar jag den här låten. Den har så många komponenter jag faller för. Låten är mjuk men ändå stenhård och har en sprucken röst, rocksväng och orgel som huvudrollsinnehavare. En minut och trettio sekunder in i låten händer något magiskt. Det pågår i ungefär en halv minut. En övergång från en brygga till en sista vers som är något av det snyggaste jag nånsin hört. (Fredrik Welander) The Donnas Like an Animal Brett Anderson påannonserade låten på spelningen i Göteborg i höstas med orden “There are a lot of songs written by lovers to lovers. This one’s for everybody else”. En klockren hårdrocksdänga och ibland är det precis det som behövs. (Tomas Lundström) Dark Tranquillity Terminus (Where Death Is Most Alive) Att lyssna på den här låten är som att springa genom ishårt ösregn med vinden i ryggen i nedförsbacke. En sugande elektrisk syntström för mig likt en magnet in i en söndertrasande riffstomp som beslutsamt och hänsynslöst trappas upp till en vansinnigt snygg refräng. Stanne med kompani är melankolins fanbärare och den här låten både lindrar och sliter sönder. Jag älskar den. (Isabelle Ståhl) Neurosis To the Wind På ett överbokat tåg mot Göteborg i den allra värsta julhetsen blir det så självklart vilken årets låt är. När låten börjar närma sig slutet och när det i mina lurar vrålas To the Wind på ett nästan otäckt gutturalt sätt, upplever jag samma fantastiska känsla som i somras på ett smällfullt och kokhett Debaser. Neurosis har definitivt gjort årets låt med sitt mästerverk To the Wind. (Mats Guldbrand) The Stoner och Daniel Boyacioglu Mellan planeterna stängde jag av spisen (Kal Ström) Jonas Knutsson & Horn Please! Bosambo-revati Svarta havet möter Siljan. Och plötsligt framstår Odessa som så nära. (Peter Dahlgren) Of Montreal The Past Is a Grotesque Animal Att The Past Is a Grotesque Animal innehåller årets mest pretentiösa och fantastiska textrader och var en av årets låtar hade jag redan konstaterat. Men när Of Montreal öppnade konserten i Stockholm med denna över tio minuter långa, kompakta kvicksandsundergång blev det uppenbart att det faktiskt var årets allra bästa. (Susanna Huldt) Less

| magic city [go to girl] remix | the cool kids – gold and pagers | famlay – beeper | proton – jherri curl* | jdiggz f. voyce alexander – [i just] wanna party* | black violin – jammin’ | janelle monae – letting go | timbaland f. m.i.a. – come around Less

Det gick undan, så jag missade säkert en del. Allt jag tänkte få med fick inte plats, jag skar hårt och utan pardon. En del jag hoppats på levererade inte lika starkt som väntat (läs: Common och Kanye). Natalie Gardiner Summer Rain Eftersom det är en syster till Arise är det den låt som fastnat snabbast ur den nya given. Little Dragon Twice Yukimi Naganos nya sällskap har redan nått den brittiska marknaden. Hemlandet får av någon anledning vänta ett tag till. Det hindrar så klart inte den fina musiken från att korsa nationsgränserna. Clara Hill’s Folkwaves Ocean Queen Tillägget Folkwaves innebär mest att Clara Hill fått en snygg gitarr som duettpartner i de flesta låtarna. Sideways är en utsökt skiva. Flyphonic Love Count med Kissey Asplund I väntan på solodebuten på BBE-sidoetiketten R2 är det här det finaste från Kissey Asplund. G&D One Georgia Anne Muldrow och Dudley Perkins gör det på ettan. J*Davey Valley of Love Nej jag kan inte få nog av Ms Jack Davey och hennes kumpan Brook D’Leau, så de får vara med för andra kvartalet i rad. Janelle Monáe Violet Stars Happy Hunting! Rymdsoul från grottan eller ska vi kalla det d-soul? Pattie Blingh and the Akebulan Five Rebelyouthwithskill Mer Georgia och Dudley. J Dilla Lightworking med Q-Tip & Talib Kweli Jag vet inte riktigt hur den här kom in i bilden, men det är ju J Dilla, Talib Kweli och Q-Tip, så varför inte? Gamla instrumentalen Lightworks med röster. Fint. J-Ro U Call That Love? med Chords Jag är inte helsåld på J-Ro:s sverigedebut, men den här låten är faktiskt riktigt skön. Public Enemy Escapism Gamla män visar att gubbar fortfarande kan. UGK Real Women med Talib Kweli och Raheem DeVaughn Av alla skivor jag inte hunnit recensera de senaste tre månaderna är UGK:s Underground Kingz och Talib Kwelis Eardrum två av de allra finaste. Här delar de på utrymmet igen. Kanske inte riktigt lika starkt som Country Cousins, men bra nära. Brandy Just Like Tommy Ännu en outsider i samlingen. Släpptes egentligen tidigt i våras, men har seglat lite i bakvattnet. Hur som helst en grym låt som förtjänar all uppmärksamhet. Beyoncé Suga Mama Besvikelsen på B:s debut gjorde att jag undvek B’day längre än jag borde. Det är en övergrym skiva som förtjänade mer beröm än den fick av Agnes. Jag skaffade deluxe-versionen när den hamnade på rea. Fast den gamla sanningen att mindre smakar mer gäller nog fortfarande. Den här låten är på sätt och vis uppföljaren till Work It Out. Hårt funksväng. Sharon Jones and the Dap-Kings 100 days, 100 nights Jag har inte hunnit lyssna på det nya albumet från Sharon Jones än, men den här låten släppte de fri för ett bra tag sen och den lovar allt gott. Atmosphere Sunshine Solskenshiphop från liten EP. M.I.A. Paper Planes (Remix) med Bun B and Rich Boy En av årets mest minnesvärda låtar i en ännu längre version med en vers från Bun B. Det räcker väl så 2007? Reverend Beat-Man I’m happy Sluskig och försupen blues när den är som allra bäst. Pastorn är tillbaka i storform. The Hellacopters The Same Lame Story Jag var skeptisk först, men sanningen är att det här är den näst mest spelade låten av alla de senaste tre månaderna. The Je Ne Sais Quoi Manic Panic TJNSQ har fått mycket skit för sitt senaste album. Det tog ett tag för mig att ta in Rhythm. Att Miss J är huvudsångare har förändrat uttrycket en hel del. Idag låter de som Bangles kompade av valfritt punkfunkband från 80-talet. Det är ett gott betyg. The Hives Tick Tick Boom Bara arga skåningar och sura närkingar kan hata det här. Less

El pasado jueves 8 de enero fue el Día (¿)Internacional(?) de la Mujer, e Incompetencia Radial se las dio de galancete homenajeando al género rosado. Este es el pseudo-especial de IR donde sólo hay espacio para voces femeninas: The Sounds – Mine For Life // Le Tigre – On The Verge // Lali Puna – Middle Curse // Juana Molina – El Zorzal // Lamb – Sun // Smoke City – Jamie Pan // M.I.A. – Fire Fire // Lady Sovereign – 9 to 5 // Stereolab – Op Hop Detonation // Javiera Mena – Como Siempre Soñé // The Amps – Breaking The Split Screen Barrier. Spameanos a: incompetenciaradial@gmail.com Nos estamos escuchando la próxima semana. Silla. Less